Jag är född och uppvuxen i en liten by som heter Bada och ligger ca 1 mil från Torsby i Värmland. Jag har alltid varit förtjust i hundar och med tiden har det bara blivit mer och mer. I familjen har vi haft två Bearded collie, en Irländsk setter och en Cairnterrier. När jag var tolv år gammal köpte jag min första egna hund, en Border-collie.
När jag hade gått ut gymnasiet så flyttade jag till Tällberg i Dalarna för att jobba som kennelflicka på Lad's kennel. Där jobbade jag i 3 år och jag vill tacka Jan och Svend-Erik för en härlig och lärorik tid!
I januari-01 gick jag en tävlingslydnadskurs för Roland Hellberg, och blev intresserad av det här med tävling. Det bästa tycker jag är att man egentligen inte tävlar mot andra, utan mot sig själv. Det är en viss poäng som man ska uppnå för att få 1:a pris/cert. Jag är nog ingen ”riktig” tävlingsmänniska, utan det jag vill är att ha roligt tillsammans med min hund. Mitt mål är att få varje hund jag tränar att göra momenten så bra som det bara är möjligt! Jag brukar fråga mig själv, ”hur bra kan det bli?”
Under perioden augusti-03 till juni-04 utbildade jag mig till hunddressör i Sollefteå, en 1:årig utbildning på totalt 1 200 poäng. Där fick vi lära oss bl.a. allmänhundkunskap, hundsjukvård, näringslära, etologi, genetik, mentalkunskap, lydnadsdressyr, dressyrlära och specialdressyr (spår, personsök, ledarhund, bevakning, preparatsök och skydd). Tiden i Sollefteå har varit mycket lärorik!
Från augusti-04 till december-04 har jag gått en fördjupningsutbildning hos polisen i Skåne, där har jag fått vara med och testa tjänstehundar för polis och väktare. Där hade jag två ”egna” hundar som jag hade under hela perioden och tränade upp till väktarhundar, jag hade även hand om andra hundar under kortare perioder.
Min filosofi är att se varje hund som en unik individ, alla hundar är olika och det behöver vi tänka på när vi tränar dem. ”Man får göra det som krävs” brukar jag säga, både när det gäller beröm och korrigering, det viktiga är att hunden har förstått vad vi menar. Ett bra ledarskap är verkligen viktigt för mig, på så sätt kan man ge hunden mer frihet eftersom man litar på den och man får ett enklare och trevligare liv tillsammans.
Mvh Frida
Jag har alltid varit intresserad av djur men i samband med värnplikten tändes mitt brinnande intresse för hundar och hunddressyr. Kom snabbt in inom den civila hundvärlden genom Enköpings BK.
Min första egna hund var Norpatorps Gruffa. Tillsammans lärde vi oss massor och jag har fått många roliga minnen med henne. Med henne tävlade jag elitspår, elitsök, lydnad och bevakning. Vi provade även på skyddet men med bristande kunskap i hur man tystar en pipig schäfer, lade jag den karriären på hyllan. Intresset för skyddet var däremot väckt och jag lärde mig att figurera genom att delta ett otal olika helgläger utan egen hund. Under åren har ett "tänk" formats. Utbildade mig till instruktör, figurant, tävlingsledare och domare inom SBK.
På Enköpings BK har vi en skyddstränings grupp där vi tillsammans försöker hjälpas åt att utveckla våra hundar. I gruppen finns Sv.skydds ekipage, IPO ekipage och Mondioring ekipage.
I slutet av 90-talet, träffade jag Jannesson och hans dåvarande hund Nex och ögonen öppnades för Mondioring (MR). Efter det är jag helt såld. 2002 köpte jag Lindjax Ajax av Sverker och Anette. För mig världens bästa hund. Han passade mig perfekt. Han och jag tävlade lite lydnad, lite IPO, lite spår men ffa Mondioring. Bästa placeringen blev en 8:e plats VM, MR 3, i Slovenien. Tyvärr fick jag ta bort honom alldeles för tidigt pga. ryggproblem. Tack för alla upplevelser! Lindjax Casper växte upp i Biskopskulla med förhoppning om att kunna bli nästa tävlingshund. Sån va inte han.
Idag har jag Frost van de Biezenhoeve uppfödd i Belgien av Gert och Christine Vandermissen-Sonberg. En riktig spillevink med humor och massa arbetslust. Idag tävlar vi IPO och MR. Ni som känner mig vet hur jag e som person :-)
Rock'n roll /Jonas
Håller med Frida;
"Varje hund som en unik individ, alla hundar är olika och det behöver vi tänka på när vi tränar dem. ”Man får göra det som krävs” brukar jag säga, både när det gäller beröm och korrigering, det viktiga är att hunden har förstått vad vi menar. Ett bra ledarskap är verkligen viktigt för mig, på så sätt kan man ge hunden mer frihet eftersom man litar på den och man får ett enklare och trevligare liv tillsammans."